Kulturdebatt i SVT

Äntligen debatteras kultur och konst och politik på prime time! Igår kväll hängde jag häpen och hänförd framför SVT:s Debatt. Ett nyliberalt förslag om individuella kulturcheckar fick starkt motstånd, buskisen ställdes mot finkulturen, kulturens ekonomiska planering synliggjordes, bidragsfördelningen kritiserades och ALLA medverkande pratade samtidigt. This I love!

Så märkligt bara att kultur definierades som något man kan köpa en biljett till. Om vi alla medborgare i Sverige blev tilldelade en check som vi fick välja att köpa kultur för, skulle själva grunden till vår kultur försvinna. Kultur är ju också det som inte kan köpas av en konsument, men som samhället investerar i för en gemensam nationell eller internationell känsla, för vår samhörighet med andra, för vår utbildning och vår utveckling till människor. Om vi helt ersatte dagens fördelningssystem och INTE bekostade kultur, utan istället bara kunde lösa in en kulturcheck, skulle vårt kulturella fundament försvinna.

En kulturcheck kan nämligen knappast räcka till att investera i allt det som medborgare varje dag kan uppleva av kultur; sången vid skolavslutningen, hela sommarens boklån från biblioteket, fredagsunderhållningen på sjukhemmet, debatten om dataspelsvåldet, nationalsången vid fotbollssegern, tidningsutbudet i kiosken, julrimmen efter den tecknade filmen, orgelmusiken vid begravningen, poesiaftnar för seniorer i kaféet, gitarrkompet av 16-åringen som sjunger i tv:n, den vassa modebloggarens inlägg i debatten, skådespelarnas dialog på den stor institutionsscenen och DIY-pinsen på punkaren som hänger därutanför...

ALLT är kultur, och kommer ur vårt samhälles vilja att betala kultur och konst för medborgarna genom hela livet, utan att förse det med ett försäljningspris. Om denna vilja inte fanns, skulle det inte heller finnas några som kunde skapa den kultur som man kan köpa med en kulturcheck. Vi skulle få ett tyst samhälle.