Demonisk eller demokratisk chef

I SVT diskuterar Beckman, Ohlson och Can i det nya professionaliserade ledarskapet i kulturlivet. Nutidens räknenissar, med enbart ledarskapet och ekonomin som kompetens, ställs mot dåtidens brinnande eldsjälar, som nådde aktoritet på grund av sin djupa konstkännedom.

Trenden att tillsätta chefer med starkare ledarskapskompetens än sakkunskap har pågått rätt länge i andra brancher. Men när det gäller organisationsteori och -praktik ligger tyvärr kulturlivet efter i många aspekter.

Jag anser det klart att kulturlivet behöver både konstnärligt kännande och ekonomiskt tänkande chefer. Just på grund av att de är så olika, skapar de denna typ av debatter även på kulturinstitutionerna. Det blir ju dessutom en spegling av den professionalisering av ledarskapet som pågår i samhället i stort. Och det är ju precis det - en kritisk samhällsspegel - som konsten ska vara.