Sponsring - alla vill få den men få vill ge den

Kultur & Näringsliv, med det utmärkta syftet att stärka samarbetet mellan just kulturen och näringslivet, fick häromdagen ställa in sin efterlängtade SponsringsMatch. Där skulle vi ha presenterat vårt businesscase för potentiella sponsorer. Tyvärr var det bara kulturorganisationer som anmälde sig, och utan näringslivet på plats blev det ingen Match.

Varför har vi ett sådant bistert kultursponsringsklimat i Sverige? I själva verket är ju sponsring en både säker och kontrollerbar marknadsföringsform, som dessutom kan ge det sponsrande företaget ett högt goodwillvärde i dessa CSR-tider. Många utnyttjar det faktumet och satsar på sport. Men varför inte kultur? Kulturen i Sverige är ju rätt förutsägbar; inte blir det kravaller utanför ett operahus, inte kastas det fyrverkerier upp på en dansscen, inte skanderas det könsordsbaserade ramsor av teaterpubliken. Det borde vara en mycket tryggare marknadsföringsinvestering än sporten. Eller är det kanske just därför...?