Igår var den stora dagen då alla Sveriges operachefer samlades för första gången någonsin för att diskutera operakonstens framtid. Kulturministern och flera representanter från Kulturdepartementet, Kulturrådet och Svensk Scenkonst var också på plats i Kungliga foajén på Kungliga Operan.Jag kanske var den absolut mest fördomsfulla i församlingen, trots att jag var yngst och representerade en nytänkargrupp. Hade absolut inte förväntat mig att alla med en röst skulle tala så varmt om samarbete mellan institutionerna, förnyelse och utveckling som en grund för framgång. Blir spännande att se hur det kommer att kommuniceras och förverkligas.
I mitt lilla anförande talade jag om potentialen i institutionernas samarbete med det fria kulturlivet, behovet av en fristående experimentscen för opera och av diskussion och analys av opera på de konstnärliga utbildningarna.
Dessutom lade jag fram en önskan om att man stryker definitionen av nyskapande opera i regleringsbrevet. Som det nu är formulerat tycker jag att det begränsar istället för förnyar. Det står nämligen att Kungliga Operan ska beställa nya verk av författare, kompositörer och koreografer. Det är naturligtvis den vanligaste sammansättningen i ett operateam, men i många andra konstformer har man i god postmodern anda med tiden frångått denna typ av klassificering av upphovsmän.
Exempelvis kan man se en föreställning på Weld ikväll där en neurobiolog och en dansvetare är skapare, och på Art's Birthday häromsistens gjorde en videokonstnär och en hornist storartad elektronisk musikkonst live. Även om operan inte ännu är eller kan vara lika experimentell, skulle vi definitivt kunna rucka på gamla invanda mönster även när det gäller upphovsmännen. Där skulle kulturdepartementet kunna gå före och helt enkelt bara deleta dessa begränsande meningar.
Slutligen, grattis till operakonsten som har sådana framåtdrivande representanter. Jag har sagt det förut, men det tål att sägas igen: Länge leve operan!
PS. Och ja, opera och räkor hör på något sätt ihop. Gott var det också.
Inlägg
Javisst är det kul att tala om förnyelse och utveckling! Det svåra ligger i att få det att hända. Jag tror att en experimentscen i Stockholm är nödvändig för att låta nya former frodas. Dock är jag tveksam till att den ska vara länkad till Kungl Operan då den riskerar att bli för institutionspräglad redan i fostervattnet. Mer intressant vore att se om en gemensam experimentscen skulle kunna sjösättas som alla Sveriges operahus var en aktiv del av men inget av operahusen var huvudman. Utopia?
SvaraRaderaNej, jag tror inte det är en utopi! Det bästa med idén är att den kan hända utan att man bygger ett nytt hus.
SvaraRaderaSkulle vilja att alla institutionerna investerade i experiment och utveckling genom experimentscenen. Som på en forskningsavdelning, fast fristående.
Kungliga driver redan på utvecklingen på en rad områden, och gör det dessutom helt unikt bra. Deras barn- och ungdomsarbete tex är ju fantastiskt. Och de är riktigt bra på att ha bredd i publiken, tvärt emot vad de flesta tror.
Så Kungliga kan absolut vara en av investerarna i experimentscenen, men inte huvudman. Det håller jag med om.
Nu ska jag bara undersöka hur man kan gå vidare... :)