Samarbeta mera

Sveriges operahus vill samarbeta mera, det vet Konsten och kulturen-läsaren sedan tidigare. Nu ställer också Svensk Scenkonst och Kungliga Operan ett villkor för samarbetet: att ett nytt operahus byggs i Stockholm. Annars kan inte Stockholmarna se resultatet av samarbetena - det befintliga operahuset kan nämligen inte, på grund av sin omoderna konstruktion, ta emot gästspel...

Till Operans försvar

Eftersom jag älskar opera och tror starkt på den nya operans plats i konstlivet och samhället, och eftersom ingen från Kungliga Operan uttalat sig om sammanslagning med Dramaten ännu:

Inför operaseminariet med Kulturdepartementet häromsistens, grävde jag ner mig i Kungliga Operans regleringsbrev, verksamhet och årsredovisningar. Måste säga att de har ett otroligt komplext statligt uppdrag, som de ändå lyckas uppfylla väldigt väl. Operans besöksstatistik är hög (86% år 2007) och ökar hela tiden. Den återspeglar också, tvärtemot vad många tror, befolkningen i landet rätt bra. Antalet föreställningar ökar också, liksom intäkterna. Detta samtidigt som man sedan 2006 har ett sparbeting och tunga pensionskostnader. Förra året besökte 25 000 barn operan! Snacka om kulturbildningsinsats.

Dessutom tror jag att Operans och Dramatens personal är precis lika pressad som andra kulturarbetare (och som många i övriga arbetslivet). Det kan bli svårt att skära ner på en redan väldigt nedskuren verksamhet. MEN icke desto mindre: idén om en nationalscen och dess nuvarande form behöver omvandlas och anpassas till ett modernt Sverige.

Ska staten verkligen äga två nationalscener, förutom alla de 29 (än så länge) myndigheterna på kulturområdet och de 28 museerna? Och är det rimligt att över 300 statliga miljoner kronor går till EN operaaktör, och inga till det fria operalivet? Nej, som ni förstår tycker inte jag det. Systemet behöver ses över. Då är kanske debatten om en sammanslagning ett steg på vägen.

Slå ihop nationalscenerna

Stockholms kulturborgarråd Madeleine Sjöstedt lämnar ett bidrag till Kulturutredningen på DN Debatt idag: slå ihop Dramaten och Operan och frigör på så sätt resurser till Riksteatern. Ja, bra, effektivisera mera! (Stordriftsfördelar är för övrigt mitt favoritord. Men all effektivisering ska vara för konstens bästa.)

Med risk för att bli tjatig så påminner jag om mitt eget bidrag till Kulturutredningen angående nationalscenerna:

NYA OCH FLER NATIONALSCENER
En nationalscen borde inte vara ett museum, utan en verksamhet som typ Dansens Hus, där många olika typer av scenkonst kan framföras. En scen som inte är bunden av verkstäder, stora personalkollektiv, gigantiska arkiv etc utan kan ta in gästspel där de huvudsakliga kostnaderna redan är täckta av det producerande kompaniet/projektet. Här skulle alltså ett visst grundläggande verksamhetsbidrag gå till den nya "nationalscenen" och ett projektbidrag till den gästspelande gruppen. Denna typ av nationalscen borde finnas i hela landet.

På operaseminariet häromveckan läste en av talarna till min stora förvåning för övrigt upp detta citat, utan att veta att det var jag som skrivit det. Hurra för nationalscenerna, men omvandla dem gärna först till hela landets angelägenhet.

Presskommentarer här, här, här och här.

Ny opera, fönyad opera, nyast opera nu!

Igår var den stora dagen då alla Sveriges operachefer samlades för första gången någonsin för att diskutera operakonstens framtid. Kulturministern och flera representanter från Kulturdepartementet, Kulturrådet och Svensk Scenkonst var också på plats i Kungliga foajén på Kungliga Operan.

Jag kanske var den absolut mest fördomsfulla i församlingen, trots att jag var yngst och representerade en nytänkargrupp. Hade absolut inte förväntat mig att alla med en röst skulle tala så varmt om samarbete mellan institutionerna, förnyelse och utveckling som en grund för framgång. Blir spännande att se hur det kommer att kommuniceras och förverkligas.

I mitt lilla anförande talade jag om potentialen i institutionernas samarbete med det fria kulturlivet, behovet av en fristående experimentscen för opera och av diskussion och analys av opera på de konstnärliga utbildningarna.

Dessutom lade jag fram en önskan om att man stryker definitionen av nyskapande opera i regleringsbrevet. Som det nu är formulerat tycker jag att det begränsar istället för förnyar. Det står nämligen att Kungliga Operan ska beställa nya verk av författare, kompositörer och koreografer. Det är naturligtvis den vanligaste sammansättningen i ett operateam, men i många andra konstformer har man i god postmodern anda med tiden frångått denna typ av klassificering av upphovsmän.

Exempelvis kan man se en föreställning på Weld ikväll där en neurobiolog och en dansvetare är skapare, och på Art's Birthday häromsistens gjorde en videokonstnär och en hornist storartad elektronisk musikkonst live. Även om operan inte ännu är eller kan vara lika experimentell, skulle vi definitivt kunna rucka på gamla invanda mönster även när det gäller upphovsmännen. Där skulle kulturdepartementet kunna gå före och helt enkelt bara deleta dessa begränsande meningar.

Slutligen, grattis till operakonsten som har sådana framåtdrivande representanter. Jag har sagt det förut, men det tål att sägas igen: Länge leve operan!

PS. Och ja, opera och räkor hör på något sätt ihop. Gott var det också.

Sjukt pinsamt

Scenkonsten är FORTFARANDE mycket ojämställd och värst av alla konstformer är operan, det sorgligt omoderna faktumet presenterar Svensk teaterunion. Av antalet anställda vid Sveriges institutionsscener är 50% män och 50% kvinnor, men 70% av den administrativa personalen (läs: med minst makt) är kvinnor och hela 70% av cheferna är män.

Nationalscenerna (statens skattefinansierade teatrar) utmärker sig som särskilt dåliga på jämställdhet. På Kungliga Operan hade alla föreställningar manliga kompositörer och librettister, dessutom dirigerades 90% av män år 2007. Så pinsamt! Med detta i bakhuvudet, läs gärna Ditte Hammars recension av Batseba på Kungliga Operan: "Gubbsjuka upphöjd till religion".

På landets teaterhögskolor går utvecklingen alldeles för långsam, trots att man satsar stora resurser på genusdiskussioner och jämställdhetsarbete. Flera studenter menar att kvinnor hamnar på andraplats och därmed får en sämre utbildning än männen, vilket naturligtvis inte är acceptabelt, ens i världens mest jämställda land.

Tre positiva nyheter dock:

1. Svensk Scenkonst och Teaterförbundet samarbetar i vår om en utbildning i jämställdhet för scenkonstchefer
2. Den nyskrivna dramatiken tar sin uppgift på allvar och statistiken ser bättre ut där
3. Folkoperans konstnärliga ledare Mira Bartov är ny professor i musikalisk gestaltning (innefattar opera) vid Göteborgs universitet

Självklart ska och kan även manliga chefer och professorer arbeta för ökad jämställdhet. Valet av Mira Bartov som professor garanterar dock antagligen en snabb modernisering och högre jämställdhetstempo för en konstform i armod. Den nya konstnärliga planeringen på Folkoperan pekar i alla fall ditåt.

Det FINNS en statlig utredning från år 2004 som kartlägger jämställdheten inom branschen och ger förslag på åtgärder. "Plats på scen" heter den. Tyvärr mottogs den på ett typiskt ojämställt sätt - jag har aldrig sett mer halvhjärtade och ibland rent nonchalanta remissvar. Dessutom försvann den i och med den borgerliga regeringens övertagande, eftersom den gjorts på initiativ av den föregående regeringen.

Jämställdheten borde dock vara en fråga som överbryggar partipolitiken. Faktiskt är människors lika värde, och mäns och kvinnors lika rättigheter och skyldigheter en grundläggande förutsättning för demokrati. Den principen borde råda även på och bakom teaterscenen.

PS. Filmbranschen är inte mycket bättre, enligt Filmpool Nord, som kartlagt.

Operan - här är en gratis affärsidé!

Som den trogna Konsten och kulturen-läsaren vet, brinner jag för opera. Men vem vill se opera i framtiden? Hur ska opera få ny publik? En överkvalificerad operarecension fick mig att tappa hoppet, men väckte också en idé. I slutet av detta blogginlägg kommer faktiskt svaret.

Sven-David Sandströms nyskrivna opera Batseba recenseras i dagens SvD av Sofia Nyblom. Det är verkligen roligt att det fortfarande satsas mycket på musikdramatik. Som alltid var recensionen välskriven och initierad. Men nu till mitt stora och frustrerade frågetecken: Vilken läsare kan förstå detta? Vilken läsare blir lockad att upptäcka ny opera, eller opera överhuvudtaget?

"...rymmer såväl klanglig skönhet som hängiven musikalisk gestaltning. Men paradoxalt nog brister verket i dramatisk spänning, trots en intrig som staplar högdramatiska situationer och trots iscensättningens rembrandskt fängslande scenbilder. /.../ Men det känns som ett misstag att understryka verkets statiska kvalitéer istället för att utforska den arkaiska berättelsens bottnar. En berättelse som i en annan gestaltning kanske skulle kunna närma sig oss, i 2000-talets Sverige, och beröra mer än den gör i dagsläget."

SvD borde understryka den sista meningen med fetaste pennan och leva som de lär! Det kan ju bara vara jag och en handfull andra unikum under trettio år, med nio år i kulturkonservativa musikklasser och den borgerliga uppfostrans regelbundna besök på operahus och ovanpå det minst en kandidat i kvalitativt orienterad kulturvetenskap, som fattar vad det står.

Operan är ingenting utan sin publik! Hur ska publiken nånsin hitta dit överhuvudtaget när man inte ens kan förstå vad som står i recensionen? Nej, SvD eller Operan borde göra som Stockholms Konserthus - anlita några unga utan operavana och lyssna på vad de säger, upplåt lite spaltutrymme till en ny vinkling på operaupplevelsen. Det skulle säkertligen utveckla både operakonsten och kulturjournalistiken. Se där - en gratis affärsidé för kulturen.

Läs vad GP och DN tyckte om Batseba. Och lite extramaterial från DN.
förnyaoperakonsten.nu

Alla talar om opera

Just nu planeras seminarier om operakonstens framtid och om ett nytt operahus i Stockholm på Kulturdepartementet. Kungliga Operan och övriga nordiska operahus är inbjudna till det första tillfället. Kungliga Operans VD Anders Franzén har skrivit en krönika om detta på Svensk Scenkonsts webbplats.

Det finns ju en undergroundoperarörelse i Sverige, unga konstnärer som förnyar operan och tillför ny energi och nya uttryck. 81 av dem finns samlade på Facebook i gruppen Förnya operakonsten nu! Jag har bjudit in Anders till Facebookgruppen och till att ta med oss i diskussionerna.

Du som är konstenochkulturen-läsare är hemskt välkommen att skriva ner dina tankar om operakonsten här!

Vad tycker du att opera är? Vad ska opera vara? Vad ska ett nytt operahus vara till för? Bidra till debatten och påverka operans framtid!