Sponsring 2009

På läsvärda bloggen SARTS - A Critical Point of View skriver journalisten och filosofidoktoranden Rikard Ekholm om en önskan inför 2009: att en ny lag ska möjliggöra avdragsrätt för kultursponsring. Jag har ju bloggat rätt mycket om lagstiftning och kultursponsring här på Konsten och kulturen, men en sammanfattning av läget kan ändå vara på sin plats så här i början av ett nytt år:

Det är inte olagligt att göra skatteavdrag för kultursponsring. Dock sätter rättspraxis och vissa prejudikat en del hinder i vägen. Dessa prejudikat gäller bara kultur- och inte idrottssponsring, vilket lett till att idrottsrörelsen hittills gynnats i företagens marknadsföringsbudgetar.

En lagändring behövs alltså egentligen inte. Skatteverket arbetar också för att mildra tolkningen av prejudikaten så att det blir lättare att få igenom sina avdrag.

Ändå är kulturministern, näringslivsministern och majoriteten av alliansens kulturpolitiker (både i kultur- och näringsutskott), Stockholms Handelskammare och Föreningen Kultur & Näringsliv för en lagändring. Detta beror på att det går snabbare att förändra rättstillämpningen genom en ny lag, än genom förändrad praxis och nya prejudikat.

Under senaste motionsperioden motionerade också två folkpartister för en lagändring med ett rättviseargument. Det ska med andra ord inte vara lättare att få avdragsrätt för företag med större resurser att driva juridiska processer.

Finansministern sätter sig emot lagändringen för att hålla nere skattetrycket, enligt en interpellationsdebatt 2007. Stockholms Handelskammare som räknat på effekterna, menar dock att en lagändring skulle vara kostnadsneutral.

I väntan på avgörande kan man som sponsrad kulturorganisation och sponsrande företag bli bättre på att skriva hållbara avtal (genom att till exempel anlita en konsult). Vill man, kan man också fråga Skatteverket om rådgivning. Skam den som ger sig!

Spelutvecklingen

Idag har den statliga spelutredningen presenterat sitt slutbetänkande. Vad nu? Spelrapportering på Konsten och kulturen? Jo, faktum är att regleringen av spelmarknaden påverkar kulturlivet. I maj föreslog dessutom moderaterna att en del av Svenska Spels vinst ska bekosta svensk kultur. Folkbildningsförbundet debatterade i september för samma lösning. Redan nu går också en mycket liten del, 311 000 kr 2008, till kulturen. (Till idrottsrörelsen gick 1 394 490 000 kr 2008).

Spelutredningen föreslår att Svenska Spel behåller monopolet på de spel som är mest beroendeframkallande. Det öppnar för andra aktörer att hålla oddset- och tipsspel från år 2011. Oddset utgjorde 2007 7,5% (716 mkr) och tipsspelen 7,6% (734 mkr) av de totala spelintäkterna på 9 599 mkr enligt Svenska Spels årsredovisning.

Två möjliga scenarier år 2011 alltså:

1. moderaternas politik får genomslag och kulturen får större del av en vinst minskad med 15%
2. kulturens andel av vinsten kvarstår och vinsten minskar dessutom med 15%

Förhoppningsvis hittar dock Svenska Spel en progressiv vd som utvecklar nya spelformer, bevarar eller ökar vinstmarginalen OCH lobbar för kulturens del, alternativt utökar Svenska Spels sponsring av kultur. Svenska Spel har redan tecknat ett treårigt sponsringsavtal med Riksidrottsförbundet på 60 mkr, antagligen för att försäkra dem om pengarna oavsett utredningens effekter. Kanske dags att göra samma satsning för kulturen?

Läs gärna tidigare inlägg om sponsring: Sponsring - alla vill få den, men få vill ge den, Finanssponsring och Sponsringslobbyn.

2009-01-09 kom beskedet om att Meta Persdotter blir ny vd för Svenska Spel.

Finanssponsring

I dessa finanskristider lovar kulturtidskriften Glänta att sponsra näringslivet med kulturellt kapital. ”När nu inte heller finansmarknadens aktörer kan leva på marknadens villkor vill vi solidariskt bidra med vårt kulturella kapital. Det handlar inte om kortsiktiga bidrag eller någon tillfällig respirator – Gläntas engagemang är långsiktigt. Vi tror oss ha know-how att dela med oss av, men vi ser naturligtvis också en intressant målgrupp i finansproletariatet. Näringslivssponsring är ingen välgörenhet!"

Nu väntar vi bara på en lag som reglerar avdragsrätten för finanssponsring från kulturlivet.

Sponsring eller donation - det är frågan

Hmm, ja just det... på ansökningsblanketten till Kulturrådet finns det en post som heter "Sponsring/donationer". Det är så dumt! Kulturen jobbar nämligen stenhårt för att

för det första knyta till sig sponsorer,
för det andra affärsmässigt motivera och formulera sponsringen och
för det tredje skriva juridiskt hållbara avtal som kan godkännas av Skatteverket

just för att undvika att sponsringen sammanblandas med donationer. Donationer är inte avdragsgilla, medan kulutrsponsring som marknadsföringskostnad är det. Kulturlivet behöver sponsring och näringslivet behöver kultur och de mervärden som kulturvarumärkena kan tillföra.

På grund av flera prejudikat där de sponsrande företagen inte fått sin sponsring godkänd som avdragsgill kostnad, finns det en osäkerhet bland kulturinstitutionerna och en rädsla bland företagen, vilket olyckligtvis leder till att alltför få avtal om kultursponsring sluts. Kultur & Näringsliv och Stockholms Handelskammare driver frågan om lagändring till förmån för kultursponsring. Egentligen utesluter inte den lag vi har idag avdragsrätt för kultursponsring. Skatteverket kräver dock noggranna avtal där motprestationen tydligt framgår.

Men med tanke på att inte ens Kulturrådet skiljer mellan donation och sponsring, kanske en lagändring vore på sin plats? Här finns Stockholms Handelskammares förslag till ändrade regler för sponsring.

I en interpellationsdebatt förra året tydliggjordes de politiska ställningarna i sponsringsfrågan. Där klargjorde tyvärr Anders Borg att en lagändring inte är aktuell.

Bilden är omslaget till boken Art & Money av Marc Shell.

Sponsring - alla vill få den men få vill ge den

Kultur & Näringsliv, med det utmärkta syftet att stärka samarbetet mellan just kulturen och näringslivet, fick häromdagen ställa in sin efterlängtade SponsringsMatch. Där skulle vi ha presenterat vårt businesscase för potentiella sponsorer. Tyvärr var det bara kulturorganisationer som anmälde sig, och utan näringslivet på plats blev det ingen Match.

Varför har vi ett sådant bistert kultursponsringsklimat i Sverige? I själva verket är ju sponsring en både säker och kontrollerbar marknadsföringsform, som dessutom kan ge det sponsrande företaget ett högt goodwillvärde i dessa CSR-tider. Många utnyttjar det faktumet och satsar på sport. Men varför inte kultur? Kulturen i Sverige är ju rätt förutsägbar; inte blir det kravaller utanför ett operahus, inte kastas det fyrverkerier upp på en dansscen, inte skanderas det könsordsbaserade ramsor av teaterpubliken. Det borde vara en mycket tryggare marknadsföringsinvestering än sporten. Eller är det kanske just därför...?