Smal + entreprenör = framgångsrik?

Hur ska kulturpolitiken utformas för att att "smala" kulturverksamheter ska lyckas ekonomiskt och konstnärligt? Är entreprenörskap nyckeln till framgång? Vilka politiska modeller behöver vi för att fördjupa och bredda kulturverksamheten, och för att nya initiativ ska bli framgångsrika?

De frågorna ställde Stockholms kulturborgarråd Madeleine Sjöstedt i går till en panel bestående av mig, Emma Stenström från Handelshögskolan, Konstfack och Kulturekonomi.se och Carl Ehrenkrona från Ruin förlag.

Filmer från hela seminariet finns här. Mina budskap i korthet:

Kulturpolitiken bör:

• garantera utvecklingsbidrag för kulturentreprenörer på lång sikt, minst fyra år


• satsa mer på de befintliga inkubatorerna och starta nya


• verka för att kulturentreprenörer ska kunna ta del av inkubatorer, mentorer och coacher under lång tid


• verka för avdragsrätt för kulturdonationer och -sponsring


• arbeta för ökad samordning mellan kommunal, regional och statlig nivå och tidigare besked om finansiering från desamma


• öka det strukturella stödet, exempelvis genom att utbilda Almi i kulturentreprenörens villkor


• underlätta för kulturentreprenörer att kombinera inkomst från lön, företag, stipendier, bidrag och a-kassa och samtidigt kunna behålla sin plats i trygghetssystemet


• satsa extra på kvinnliga kulturentreprenörer

Lite för mycket av allt

Har nu flera uppdrag på gång och jobbar samtidigt som en iller på min egen affärsplan och dess publika form - webbsidan. Dessutom är det snart dags för seminarium om operans framtid och inför det tisslas det och tasslas en hel del på ett visst fik på Horntulls strand.

Det händer en hel del på de områden jag bevakar, här kommer en kort uppföljning:

Färgfabrikens bidrag ligger på is medan utredning om stiftelsens ekonomi pågår.

Region Skåne och Kulturrådet samarbetar med konstutövare om en ny modell för kulturbidrag.

Svart på vitt om jämställdheten inom scenkonsten på Vanja Hermeles webbplats.

Operahögskolans tillträdande rektor tänker inrätta en ny professur i sång.

Kulturnyheterna på SVT har en serie om kulturentreprenörskap.

Regeringen vill införa arbetsgivaravgifter på utländska artisters löner.

Detta om detta. Nu återgår jag till studierna av operans framtid.

Bästa citatet 2008

Med risk för rundgång i bloggosfären publicerar jag förra årets klart bästa kulturpolitiska citat. Det kommer från rapporten Var finns kreativiteten? Exemplet Skåne av fil. dr. Sven Nilsson. Tobias Nielsén på min favoritblogg kulturekonomi.se har återgett det:

“Det finns en motsättning, kanske en konflikt mellan konsten som en fri samhällsprocess som formulerar sina egna mål och sin egen inriktning å ena sidan och konst som en del av samhällets innovationssystem. Denna motsättning eller konflikt går rimligen att hantera på samma sätt som inom forskningen med dess uppdelning i grundforskning och tillämpad forskning. Det innebär inte att det är business as usual som gäller i kulturpolitiken. En klarare inriktning på utforskning och förnyelse kräver både tydligare uppdrag till institutionerna, andra och mer generösa system för att stödja kulturlivet utanför kulturinstitutionerna och bättre villkor för de enskilda kreatörerna.

Dessutom behövs en politik som gynnar dem som vill arbeta i företagsliknande former. Här krävs en hel repertoar av nya insatser, system med utvecklingsfonder, riskkapital, projektutveckling, inkubatorer, företagsutveckling och så vidare med både konstnärliga och kommersiella bedömningsgrunder.”

Den eviga motsättningen

"Ger ni upp tanken att få in en entreprenör i Kulturrådet nu?

–Tyvärr finns det någon form av motsättning. En entreprenör är ofta en person som går sina egna vägar och inte följer regelverket. Det menar jag inte som negativt, men det är inte alltid det passar," säger Kennet Johansson, generaldirektör för Kulturrådet till SvD idag.

"Jag kan ångra att vi inte haft råd att ha en ordenlig administrativ organisation, jag skulle behövt få hjälpt med det när verksamheten växte", sa Jan Åman, avgående chef för Färgfabriken till DN och "Jag är ingen revisor och ingen ordningsmänniska på det sättet. Så det finns säkert en hel del slarvsaker som man måste titta igenom. Jag har verkligen satsat hela mitt liv och hela min person på att försöka få Färgfabriken att fungera. Därmed har det väl också kanske varit för sammanblandat; jag har varit för personligt engagerad i det hela, säger Jan Åman och tillägger att han flera gånger riskerat sin privata ekonomi genom att gå i borgen för Färgfabrikens lån" till SvD häromdagen.

De senaste månadernas chefsavhopp p.g.a. ekonomiska oegentligheter av Bo Nilsson från Charlottenborg och Jan Åman från Färgfabriken, och styrelseavhopp av Johan Staël von Holstein och Jan Åman från Kulturrådet har två gemensamma nämnare: kulturekonomi och entreprenörskap.

Varför är det så svårt att kombinera kultur och ekonomi? Varför möts entreprenörer med en sådan stark skepsis från kulturen? Och vad är egentligen en kulturentreprenör?

I väntan på mitt fullödiga svar, läs gärna
Skilj mellan kulturentreprenörer och kulturföretagare från kulturekonomi.se och
Var vi ovetande kulturentreprenörer? Företagsam, inte företagare från kultur.blogs.com