Reaktionerna kommer

Nu börjar reaktionerna och de djupare analyserna av Kulturutredningen komma. Det tog antagligen fem dagar att läsa igenom de 900 sidorna... Dessutom har den första debatten med oppositionen närvarande hållits. Igår på ABF mötte nämligen Margareta Israelsson (S) Mats Johansson (M) och Kulturutredningen.

Den mest välformulerade analysen tycker jag att GPs Gabriel Byström står för. Sammanfattningsvis kan jag säga att kritiken i övrigt är rätt samstämmig:

• Hur ska en ny jätteorganisation kunna bli effektivare än många små?
• Är det bra för rättssäkerheten att alla pengar kommer från en bidragsgivare istället för flera?
• Klarar regionernas kulturpolitiker av det nya ansvaret?
• Författarfonden bör fortsätta vara självständig
• Omstruktureringar kostar pengar - ska de tas från konsten som redan är så fattig?
• Målformuleringen om motverkande av kommersialismens negativa verkningar bör stå kvar
• Kulturpolitik förutsätter ett kvalitetsmål
• Vem ska ansvara för den nationella musiken när Rikskonserter och Caprice läggs ner?
• Problemen med kulturskaparnas arbetsvillkor borde fått mer konkreta förslag på lösningar
• Entreprenörskap och sponsring är inte lösningen på kulturlivets ekonomiska rävsax

Ikväll är det debatt igen. Denna gång på Stadsteatern. Får se om deltagarna framför likartad kritik då. Det kan ju bero på två saker: copy paste-taktiken eller att utredningen faktiskt inte lyckas argumentera tillräckligt starkt på dessa punkter.

Utredningens inledning

Utred kulturen oftare! Det är ett av de viktigaste förslagen i utredningen.

De mål för kulturpolitiken som utredningen nu presenterade är redan läckta, dem kunde man läsa redan i höstas.

Utredningen har utgått från ett medborgarperspektiv och har en bred kultursyn. Bristen på samverkan mellan olika politikområden förhindrar att möta människors vilja att kultura. Det kulturpolitiska området bör därför breddas, exempelvis mot offentlig sektor och civila samhället. Statens företrädare bör arbeta för att underlätta detta. Idéburna organisationer, Sveriges kommuner och landsting och folkbildningen. Aspektpolitik istället för sektorspolitik. Kulturen ska in i närings-, arbetsmarknads-, regional tillväxt- och integrationspolitiken. Detta uppdrag ska ingå i myndigheternas och institutionernas regleringsbrev.

Kulturen i skolan ska stärkas och de estetiska ämnena i grundskola och gymnasium ska bevaras. Strategiskt inriktad kulturforskning ska stärkas. Utredningen vill se ökad företagsamhet inom kultursektorn, men inte för sakens skull utan den avgörande faktorn är tillväxtmöjligheterna i sektorn.

Utredningen vill också se ökad samverkan mellan kultur och forlkhälsopolitik och kultur och miljö för en hållbar samhällsutveckling.

Allt jag älskar...

...i samma paket. Sveriges två kaxigaste operahus, Vadstena- Akademien och Piteå Kammaropera, gör politiskt inkorrekt upptempooperett om en hjältinna tillika kulturministers vardag och den stora hemska konsten. Kan inte bli annat än... "totalflopp", som tonsättaren Fredrik Österling och librettisten Magnus Lindman själva sa på presskonferensen om operan Näsflöjten igår. Den som kommer till Vadstena i sommar eller Piteå i höst får se och avgöra.

Själv anar jag mig till en rätt rejält rolig företällning efter att ha hört en trio talskrivare stamma fram de kulturpolitiska målen. Hysteria-go-go.

Bästa citatet 2008

Med risk för rundgång i bloggosfären publicerar jag förra årets klart bästa kulturpolitiska citat. Det kommer från rapporten Var finns kreativiteten? Exemplet Skåne av fil. dr. Sven Nilsson. Tobias Nielsén på min favoritblogg kulturekonomi.se har återgett det:

“Det finns en motsättning, kanske en konflikt mellan konsten som en fri samhällsprocess som formulerar sina egna mål och sin egen inriktning å ena sidan och konst som en del av samhällets innovationssystem. Denna motsättning eller konflikt går rimligen att hantera på samma sätt som inom forskningen med dess uppdelning i grundforskning och tillämpad forskning. Det innebär inte att det är business as usual som gäller i kulturpolitiken. En klarare inriktning på utforskning och förnyelse kräver både tydligare uppdrag till institutionerna, andra och mer generösa system för att stödja kulturlivet utanför kulturinstitutionerna och bättre villkor för de enskilda kreatörerna.

Dessutom behövs en politik som gynnar dem som vill arbeta i företagsliknande former. Här krävs en hel repertoar av nya insatser, system med utvecklingsfonder, riskkapital, projektutveckling, inkubatorer, företagsutveckling och så vidare med både konstnärliga och kommersiella bedömningsgrunder.”

Mååål!

Kulturpolitikens nya mål (från SR Ekots webbplats): "Den nationella kulturpolitiken ska, med utgångspunkt i demokrati och yttrandefrihet, och med respekt för konstens frihet, bidra till ett samhälle som präglas av öppna gemenskaper, som är tillgängliga för alla och där alla ges möjlighet att utveckla sina skapande förmågor.

De statliga myndigheterna och institutionerna ska, var och en utifrån arten av sina uppgifter och vidden av sitt ansvarsområde, arbeta för att:
- Stödja konstnärligt skapande och ta tillvara kulturarvet.
- Främja mångfald och kulturell pluralism.
- Kulturell kompetens och kreativitet används för att främja en social, miljömässig och näringsmässig utveckling.
- Förmedla information och kunskaper samt ge möjlighet till bildning och tillfälle till eget skapande."

De nuvarande målen:

Målen är att värna yttrandefriheten och skapa reella förutsättningar för alla att använda den; att verka för att alla får möjlighet till delaktighet i kulturlivet och till kulturupplevelser samt till eget skapande; att främja kulturell mångfald, konstnärlig förnyelse och kvalitet och därigenom motverka kommersialismens negativa verkningar; att ge kulturen förutsättningar att vara en dynamisk, utmanande och obunden kraft i samhället; att bevara och bruka kulturarvet; att främja bildningssträvandena samt att främja internationellt kulturutbyte och möten mellan olika kulturer inom landet.

En snabb analys:

GAMLA
kulturpolitiken ska värna yttrandefriheten och skapa reella förutsättningar för alla att använda den
NYA
kulturpolitiken ska, med utgångspunkt i demokrati och yttrandefrihet, och med respekt för konstens frihet, bidra till ett samhälle...

GAMLA
kulturpolitiken ska verka för att alla får möjlighet till delaktighet i kulturlivet och till kulturupplevelser samt till eget skapande
NYA
...bidra till ett samhälle som präglas av öppna gemenskaper, som är tillgängliga för alla och där alla ges möjlighet att utveckla sina skapande förmågor

Så långt ganska likt alltså. Sen kommer de stora skillnaderna:

• att konstens frihet ska respekteras är en ny grundförutsättning
• de nya målen talar inte om vad konstpolitiken direkt ska styra, utan vad de statliga institutionerna och myndigheterna får delegerat ansvar att styra
• kulturen ska med institutionernas ledning användas för social, miljömässig och näringsmässig utveckling
• kulturens funktion är inte längre att motverka kommersialismens negativa verkningar

Detaljstyrningen har flyttats till en lägre nivå och omfattar bara vissa institutioner - inte hela kulturlivet. Konstens frihet ska respekteras. Kulturens nyttoeffekt framgår tydligare (även om all konst inte bör göra mätbar nytta, se mitt tidigare inlägg om ekonomiseringen av kulturen). Mycket bra! Återstår att se vilka myndigheter och institutioner som Kulturutredningen väljer att bevara i sitt betänkande.

Socialdemokraterna har ju profilerat sig på kulturfrågor inför nästa val. På SVT Play finns en intervju med Mona Sahlin om den nya kulturpolitiken där hon framhäver kulturens (numera bortformulerade roll) som motkraft till kommersialismen. Kommersialismen - kanske nästa vals ideologiska fråga...? Eller kanske inte.